Nomineringar 2020

NOMINERING TILL SVENSKA BARNIDROTTSPRISET 2020:

1. DE 11 BARN I ÖRNSKÖLDSVIKS GYMNASTIKKLUBB (ÖGK) SOM SLOG LARM OM MISSFÖRHÅLLANDEN I VERKSAMHETEN

Motivering: I flera år sattes prestation och press för att nå goda resultat före glädje och hälsa inom verksamheten för rytmisk gymnastik i Örnsköldsviks Gymnastikklubb. En verksamhet där flertalet aktiva utövare var barn.

Efter år av upprepade tränings- och tävlingstillfällen bestående av alltifrån utskällningar och bestraffningar, negativa kommentarer om kropp och vikt samt ständig stress, rädsla och gråt för barnen fattade elva av dem stort mod att bryta tystnaden och berätta för vuxna om vad som skedde bakom stängda dörrar. Ett agerande som inte bara fick vuxna i klubben att öppna ögonen för vad som pågick utan även uppmärksammade en träningskultur som flera barn och föräldrar runtom i landet kände igen utifrån egna upplevelser erfarenheter.

I en intervju med Ekot i Sveriges Radio berättar några av de utsatta, varav några är vuxna idag, om tiden (länk till fullständig intervju att läsa och lyssna till finns längst ned i nomineringen):

– Två andra, de var liksom de tjocka. Jag var mer att jag var dålig. Jag fick mycket utskällningar för att jag aldrig vsr tillräckligt bra. Jag var inte tillräckligt bra som person, aldrig tillräckligt bra som gymnast.

••••••••••

– Jag har ju haft den här typen av ledarskap sedan jag var 7 år så jag har ju inte vetat av något annat och så då säger man ingenting. Man binder en sådan himla nära relation med tränaren så man är ju livrädd för vad som skulle hända om man skulle berätta.

••••••••••

– Nu förstår man vad gymnastik är på riktigt. Det vi har gjort i flera år, det är inte gymnastik.

– Vad är det då? (Reporter)

– Det är plågeri.

Barnens agerande resulterade i att den tränare som utsatt dem och många andra under flera år för övergrepp i form av psykisk och fysisk misshandel slutade 2015. Sedan dess har barnen tillsammans med vuxna i klubben kontinuerligt kämpat för att de utsatta ska få upprättelse för såväl de själva som andra i liknande situation.

Många barn som tidigare hade slutat i klubben återvände då förändringarna gjordes. Idag genomsyras både ledarskap och träningsverksamheten av glädje, respekt, lyhördhet, gemenskap och delaktighet där barns bästa går före resultat.

Att som barn bryta en stark tystnadskultur och som i många år befästs och normaliserats i en idrottsverksamhet kräver stort mod. De elva barn i ÖGK som bestämde sig för att berätta visade därför på enormt civilkurage då de valde att agera för en förändring, framförallt då barn många gånger är i beroendeställning till vuxna – exempelvis en tränare – och känner sig tvungna till att vara lojala inför dem. De tog en stor risk för sig själva och för andra med hopp om förändring i klubben.

Idag är några av de barn som vågade bryta tystnaden vuxna och de fortsätter att berätta om vad som hänt som en viktig påminnelse för alla engagerade inom barnidrott. Med sitt agerande och vittnesmål har de varit med att bidra till att fler öppnat upp för att berätta om missförhållanden inom barnidrotten. Tystnad är en förövares bästa vän.

De har verkligen stått upp för barns rättigheter och sett till att en hel klubb värnar om verksamhetens barn förenligt med Barnkonventionen och är därför värda att nomineras till Svenska Barnidrottspriset. En verksamhet där barns psykiska och fysiska hälsa prioriteras, där alla är välkomna oavsett förutsättning och ambition – och där alla blir lyssnade på!

Länk till reportaget i Ekot granskar:

Problem inom gymnastiksporten med att skydda barn från olämpliga tränare

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=7288796

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

2. JOHANNA FREDMAN OCH ALVIK BASKET

Motivering: Alvik Basket har som ledord ”Stolthet och Glädje”. Föreningen visar hur Barnkonventionen kan tillämpas i praktiken i klubbens barnverksamheter, där alla är välkomna oavsett ålder och där den högre åldersgränsen är beroende av om det finns lag istället för inställningen att någon är ”för gammal” för att börja eller ”inte tillräckligt bra”. Trivsel är lika viktigt som det idrottsliga.

Alvik Basket har funnits sedan 1956 och har idag basketverksamhet för både barn och vuxna, där de yngsta utövarna är 4 år och de äldsta i pensionsåldern.

Johanna Fredman har varit medlem i föreningen sedan 2008 då hon började som ledare. Hon har även erfarenhet som basketspelare på elitnivå med bland annat 08 Alvik Stockholm (konstellation med olika västerortsklubbar) samt juniorlandslaget. Hon är en av de drivande för att Barnkonventionen ska finnas med som central utgångspunkt i verksamheterna för barn i Alvik Basket.

Johanna med flera har implementerat Barnkonventionen i verksamheten för Alvik Basket. Ett långsiktigt arbete finns och har funnits där personal i föreningen och aktiva tränare varit och är delaktiga. 

-När jag tillträdde som styrelseledamot för fyra år sedan, så blev Barnkonventionen och Idrottens värdegrund ansvarsområden för mig att både bevaka men även utveckla, berättar Johanna.

-Basket är en barnvänlig sport för att man får ingå i ett sammanhang med kompisar där man ges möjlighet till delaktighet. Oavsett förmåga är man en del av något större – det vill säga laget.

I Alvik Baskets värdegrund ”Vår Vision och Mission” står det följande:

•Vår vision

Alvik Basket skall vara ett av Europas bästa växthus för unga basketspelare och ledare

I växthuset blir vi ständigt fler.

I växthuset utvecklas vi hela tiden.

Här är det viktigt att vinna. Men inte i alla åldrar och aldrig till vilket pris som helst.

I vårt växthus jämför vi oss med, och lär av, de bästa ungdomsklubbarna i Europa.

•Vår Mission – Alla ska trivas

Varje dag gör vi allt för att spelare, coacher och föräldrar trivs i Alvik, både på och utanför basketplanen. Då är det lättare att växa. 

Trivas innebär att känna sig trygg, välkommen och viktig. 
Trivas innebär att känna gemenskap, ha roligt och utvecklas.
Trivas innebär att känna mod och ett växande självförtroende.
Varje spelare som slutar för att hon inte trivs, är ett nederlag för oss.

Barnkonventionen i praktiken sker på olika nivåer i Alvik Basket, dels på organisationsnivå (styrelse och kansli) och dels på grupp- och individnivå bland spelare.

-På organisationsnivå arbetar vi med att bygga stödstrukturer för att efterleva Barnkonventionen: Vi har en POA-funktion (POA = Prata Om Allt) som instiftades för många år sedan i föreningen: http://www.alvikbasket.nu/Klubben/POA-PrataOmAllt/

Ett spelarråd initierades för tre år sedan och finns i åldrarna U13-U17, där syftet är att låta föreningens aktiva utövare komma till tals om frågor som de upplever som viktiga.

-Under fjolåret arbetade spelarrådet fram en kurs för klubbens tränare. Kursen utgår från Barnens spelregler där Alviks spelarråd har konkretiserat olika situationer, upplevelser och råd till tränarna kopplat till de olika spelreglerna, berättar Johanna och fortsätter:

-Tanken med kursen är att samtliga tränare i föreningen ska ges möjlighet att tillsammans, kollegialt få reflektera och samtala kring de olika spelreglerna i kombination med konkreta situationer/ upplevelser samt råd från vårt spelarråd. Vi har även en årlig enkät som går ut till spelarna i åldrarna U13-U17, som togs fram för ett par år sedan av vårt Värdegrundsutskott.

-På grupp- och individnivå görs många olika konkreta aktiviteter i olika lag för att konkretisera Barnkonventionen. I vissa lag används loggböcker som en del i att synliggöra varje individs tankar och funderingar kring den kontext som Alvik Basket utgör men det kan också handla konkret om att tränare i föreningen har ett medvetet förhållningssätt gentemot sina spelare, som utgår från Barnkonventionen, berättar Johanna och fortsätter:

-Kopplat till att utveckla ett förhållningssätt som utgår från Barnkonventionen tänker jag att det även handlar om att utveckla ett reflekterande kring det egna ledarskapet, där finns många goda exempel inom vår förening.

Johanna ser möjligheter till fortsatt utveckling av att tillämpa Barnkonventionen i praktiken i Alvik Basket.

-Jag tänker att vi ska starta ett spelarråd för de yngre åldrarna också (U8-U12) i syfte att få ta del av våra yngre spelares tankar och funderingar kring vår verksamhet, berättar Johanna och fortsätter:

-Jag skulle även vilja utveckla vår POA-funktion till att arbeta mer proaktivt och förebyggande gentemot både föräldrar och våra aktiva utövare. Kanske att det skulle finnas kontinuerliga avstämningar mellan POA-funktionen och lagföräldrarna samt avstämningar med lagkaptenerna i våra äldre elitlag: Utveckling dam/herr samt dam- och herrlaget. Det är många spelare i våra seniorlag som är under 18 år, framförallt på damsidan.

Att aktivt och medvetet ha arbetat för att Barnkonventionen ska genomsyra föreningen och fortsättningsvis göra det har förstås lett till skillnader på ett positivt sätt.

-Jag tycker att det framförallt handlar om att i allt det vi gör (såväl styrelse, anställd personal, ideella ledare och andra ideella krafter i vår förening) i högre utsträckning speglas i ljuset av Barnkonventionen. Vi har blivit mer medvetna om vikten av att reflektera över varför vi gör som vi gör och att barnkonventionen inte är något som enbart ska genomsyra ledarskapet i våra yngsta lag men det finns en hel del kvar att utveckla, säger Johanna och avslutar:

-Barnkonventionen ska genomsyra förhållningssättet i ledarskapet och löpa som en ”gröngul tråd” (Alvik Baskets klubbfärger) hela vägen upp till våra seniorlag (eftersom det finns många utövare under 18 år i samtliga av våra lag).  Detta är en utmaning och det är inte alltid helt smärtfritt men absolut nödvändigt.

 Johanna och Alvik Basket har under långt tid strategiskt och medvetet arbetat för att konkretisera Barnkonventionen bland spelare och även aktivt arbetat för att den ska genomsyra hela föreningen.

I föreningen ska alla få plats, må bra och växa i sin takt tillsammans med andra i basketen som gemensam nämnare av idrott – såväl som hobbyutövare som elit – en utmaning som kräver tydlig värdegrund och medvetet förhållningssätt bland styrelse och ledare för att varje individ i en lagsport ska känna sig lika mycket värda och vara en del av gemenskapen. En utmaning som Johanna och Alvik Basket lyckats väl med samtidigt som de hela tiden vill fortsätta utveckla verksamheterna.

Att lyssna till barnen, låta dem vara delaktiga i sin verksamhet och ha dialog med dem för att de ska fortsätta vilja idrotta och vara kvar i föreningen är en stor och viktig del, lika viktigt som dialogen med  ledare.

Förhållningssättet som Johanna och Alvik Basket visar och kommunicerar ut uppmuntrar inte bara barn till en vilja att fortsätta idrotta från barnsben till vuxen utan även inspirerar till en miljö där respekt och allas lika värde sätts i fokus. För såväl barns bästa som allas bästa.

Detta gör att Johanna och Alvik Basket verkligen är värda sin nominering till Svenska Barnidrottspriset!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

3. SKOLGÅRDSLÄRAREN GUSTAV SUNDH

Motivering: Gustav Sundh – mer känd som ”Skolgårdsläraren Gustav Sundh” – visar, förklarar och beskriver konkret i ord på hans plattformar i sociala medier om hans arbete i skolan. Hans uppgift – och kanske utmaning många gånger – är att skapa en aktiv och levande skolgård där alla elever ska känna trivsel. Något som Gustav definitivt lyckats bygga upp och bibehålla, där han i stor grad är delaktig med eleverna och uppmuntrar dem att testa olika rörelseaktiviteter samt låter dem komma till tals och bli sedda och stärkta för den unika individ som var och en av dem är.

Utöver sitt arbete föreläser han sedan en tid för rektorer och verksamheter runtom i hela Sverige kring hur de ska skapa sin helt egna unika verksamhet – något som uppskattas enormt. Gustav har även hunnit ge ut en bok tidigare i år, ”Nyckeln till skolgårdens lärande” (Bonnierförlaget Lära).

Att Gustav skulle bli skolgårdslärare med fokus på  att leda barn inom idrott och rörelse kan troligtvis enligt Gustav själv ha att göra med hur han hade det som barn, där den senare delen av uppväxten var relativt stökig och att han tidigt fick känna på att ta ansvar och leda.

-Jag fick ta mycket ansvar för min familj och det har nog gjort en stor inverkan på mitt yrkesval, tror Gustav och tillägger:

-En pappa som gick bort för tidigt och syskon att ta hand om.

När det gällde idrott fann Gustav alternativa vägar till rörelse.

-Jag passade aldrig riktigt in i traditionell lagsport som barn och hade turen att hitta skateboardåkningen, berättar Gustav och fortsätter:

-En fysisk aktivitet där alla är ledare, alla är medcoacher och peppar varandra. Samtidigt som du gör helt din egen individuella resa och utveckling.

Gustav menar att inom skateboardsporten får alla vara med, oavsett hur du ser ut eller hur gammal du är.

-Oavsett vart i världen du är möts du av detta som skateboardåkare. Den naturliga inkluderingen har jag troligtvis tagit med mig in i arbetet inom skolans värld.

Allt började ungefär 2011/2012. Då startade Gustav och en kollega upp en verksamhet på skolgården efter att de fått klartecken från rektorn.

-Vi ville förändra förutsättningarna för eleverna under rasterna, ge alla en chans till lek och rörelse, förklarar Gustav.

2017 började Gustav skriva om sina år och sin erfarenhet av arbetet på skolgården och i samband med det fick de många nyanlända elever som kallade honom för ”skolgårdslärare”. Därav titeln Skolgårdsläraren Gustav Sundh.

I sociala medier kan många se i de inlägg Gustav lägger ut att barnen på skolgården är aktiva i rörelse och samtidigt verka ha bra sammanhållning där många samarbeten sker i leken. Om sin metod beskriver Gustav såhär:

-Vi (jag och mina kollegor) försöker kontinuerligt genom observationer och diskussioner se vilka behov som finns och samtidigt vilka intressen och erfarenheter vi kan möta upp hos eleverna.

-Vi testar kontinuerligt nya saker med eleverna och ser vart det tar vägen. En bredd av olika alternativa sätt att röra på sig i kombination med ett tillåtande och rörelsebejakande förhållningsätt där vi är mitt i aktiviteterna och leder samt peppar eleverna.

En person Gustav inspireras mycket av, är Dean Kriellars som har sammanfattat det väldigt väl tycker Gustav.

-Det finns två faktorer som gör att barn och ungdomar fortsätter att vara aktiva in i vuxenlivet, berättar Gustav:

-”Fun and friendship”. Leken är alltid det mest centrala, att det ska vara kul och kännas meningsfullt för eleverna. Det leder i sin tur till fördjupade vänskapsrelationer som är den avgörande faktorn som gör att att barn och ungdomar stannar inom sitt idrottsutövande.

När Barnkonventionen träder i kraft som lag 1 januari 2020 finns förhoppningar om att den kan stärka barns rättigheter inom barnidrotten i Sverige.

-Jag hoppas innerligt att det på riktigt påverkar den ojämlikhet vi i dagsläget statistiskt har i barn och ungdomars rätt att röra på sig, säger Gustav och fortsätter:

-Enligt SCB’s statistik sedan många år tillbaka så ser vi till exempel att de ungdomar 12-18 år  med sammanboende föräldrar med akademisk utbildning idrottar mest i förening eller klubb. Bland flickor med utländsk bakgrund är det knappt 3 av 10 som idrottar i förening eller klubb.

-Barnidrott för mig är en oerhört viktig del av samhället och kan i många fall vara livsavgörande för människor. Att som barn få känna sig bekräftad, sedd, behövd, kompetent och viktig är och bör vara det mest centrala

-Även bör fokus förskjutas till hur vi i framtiden säkerställer alla barns rätt till rörelse oavsett individuella förutsättningar och föräldrars socioekonomiska bakgrund, anser Gustav och avslutar med:

-Vidare och viktigast av allt, vilket förhållningssätt väljer vi inom barnidrottssverige för att få så många som möjligt att fortsätta så länge som möjligt. Det skapar goda fysiskt aktiva och välmående samhällsmedborgare.

Skolgårdsläraren Gustav Sundh lever på många sätt upp till Barnkonventionen i praktiken i sitt yrke som skolgårdslärare bland skolbarn, där han tillsammans med dem skapar meningsfullt innehåll på skolraster och i fritidsverksamhet.

Gustav visar tydligt på vilken enorm potential det finns inom skolverksamheten för att locka och intressera elever till rörelse och fysisk aktivitet där deras olikheter som individer och kreativitet kan involveras i ett lärande för livet.

Han delar med sig av tankar och reflektioner på sina plattformar i social media med fokus på barnet och beskriver även ett och annat konkret exempel på situationer som kan uppkomma i kontakten med barn, exempel som för många följare av hans arbete är mycket tänkvärda och ögonöppnande.

Gustav har ett tydligt helhetsperspektiv i det han gör tillsammans med barnen där han skickligt inkluderar alla på sina villkor i olika aktiviteter där den fysiska och psykosociala aspekten finns med och därmed skapar ett sammanhang av betydelse för dem. En möjlig grogrund till att känna lust till rörelse livet ut och även leda och stötta andra till det.

Skolgårdsläraren Gustav Sundh är definitivt en värdig kandidat till Svenska Barnidrottspriset!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

4. HÖLLVIKENS BOXNINGSKLUBB, HÖLLVIKEN

Motivering: Höllvikens Boxningsklubb bildades 1984 och har fostrat många så kallade ”stjärnor” så som Klara Svensson, Armand Krajnc och Patricia Berghult – tre boxare som blivit ansikten utåt för klubben ute i landet. Klubben växer så det knakar. Just nu ligger medlemsantalet på 800 tränande medlemmar, vilket kanske är rekord för en boxningsklubb i landet. Då klubbens kommun Vellinge har nolltaxa så behöver det inte betalas för någon hallhyra, vilket gör att ekonomiska satsningar kan göras på själva verksamheten framförallt. Höllvikens Boxningsklubb är billigaste idrottsföreningen i hela Vellinge kommun idag. Oavsett hur många pass i veckan som medlemmar vill göra så är avgiften per termin densamma, där möjlighet till uppdelning av betalning finns för de som behöver. En fond inom klubben finns där bidrag från fonden ska ges till barn, aktiva och familjer som behöver stöttning för att kunna delta i verksamheten. 

Det är inte enbart matchboxare det satsas på, utan helheten är det som styr. I dagsläget har klubben 30 tränare i olika funktionsroller. Däribland barn och unga som ledare och hjälpledare, vilka får stöttning och utbildning inom klubben och möjlighet att ta del av idrottsrörelsens utbildningar Det är snarare regel än undantag att barn och unga leder varandra och även får leda vuxna vid familjeträning lika mycket som vuxna leder barn och unga vid deras träningspass. De som ska leda får planera upplägg och checka av med vuxen ledare.

Höllvikens Boxningsklubb har träning för alla. Miniknattar (fyra pass i veckan), knattar och diplomboxare (fyra pass i veckan), föräldrar/barn (ett pass i veckan), tonårstjejer (tre pass i veckan), matchboxare (fem pass i veckan), pensionärsgruppen LLL (tre pass i veckan), motionsgruppen (fem pass i veckan, crossbox (tre pass i veckan). När det gäller diplomboxare (för tjejer och killar till och med 14 år) är Höllvikens Boxningsklubb i Sverige-topp. 2018 arrangerade Höllvikens Boxningsklubb SM i diplomboxning, ett arrangemang som gav stor uppmärksamhet.

Utöver träningsgrupper för barn och unga finns även träningsgrupp för pensionärer, LLL, vilket betyder Länge Leve Livet och som vänder sig till äldre män och kvinnor.

 

 

 

 

 

En tydlig värdegrund i klubben finns där det bland annat är noll tolerans för droger där ordningsföljden är tillsägelse, varning och därefter avstängning. För att få komma tillbaka måste godkänt urinprov lämnas vid träning. Engagemang, samarbete och prestigelöshet är tre ord som Höllvikens Boxningsklubb har som ledord och som Ken Kvist brukar plocka fram emellanåt. Det kan ske på många av klubbens utbildningskurser men även i den dagliga träningen. Konkreta exempel på hur klubben lever upp till sina ledord är exempelvis att engagemang i klubben genomsyras bland barn och unga genom att göra dem delaktiga, att låta dem få komma till tals och känna att de är en viktig del av klubben. Därför startade Höllvikens Boxningsklubb för ett par år sedan en ungdomsstyrelse med tiotal styrelsemedlemmar i åldern 13-20 år. En person i ungdomsstyrelsen sitter dessutom i huvudstyrelsen.

Ken Kvist – sportchef och tränare – och som är den drivande personen i klubben. Tidigare var han ordförande, en post som nu Lina Skoghagen har och är inne på sitt andra år som ordförande. Hon var under karriären en av Sverige bästa kvinnliga boxare, med landslagsmeriter. Samarbete och prestigelösheten menar Ken Kvist handlar om att möta varje individ och ge plats och utrymme för andra, framförallt de yngre förmågorna i klubben, att ge förtroende för de yngre så att klubben kan fortsätta utvecklas på det sätt den behöver för att fortsätta tilltala barn och unga. Många unga som söker sig till klubben har ibland visat sig vara på glid i samhället och fått en meningsfull fritid genom boxningen istället. Där de lär sig och för uppleva respekt, disciplin och att ha kul tillsammans med andra – att lyssna på varandra, visa sportsligt uppträdande och hitta på roliga saker ihop på träningen.

Höllvikens Boxningsklubb har samarbete med andra klubbar, skolor, kommun och näringsliv. Samarbetet med skolan märks på öppenheten till att anpassa träningstiderna utifrån skolschemat för barn. Många barn och unga i klubben utövar

Då klubben i höstas var tvungen att ha intagningsstopp för barn och unga på grund av för lite utrymme i lokalerna så har nu Vellinge kommun ordnat nya lokaler för verksamheten. De nya lokalerna innebär möjlighet till att bredda verksamheten ytterligare genom att erbjuda läxhjälp efter skolan av inga mindre än de tränande pensionärerna.

-Alla har inte möjlighet att ha sina barn på fritids eller så är barnen för gammal för fritids. Då är detta ett alternativ att erbjuda istället för att de bara driver runt i centrum av tristess, förklarar Ken Kvist.

Att fortsätta vara en klubb där alla barn och unga ska känna sig välkomna är viktig för Höllvikens Boxningsklubb som under 2020 kommer att satsa på träningspasset crossbox/styrkepass för unga. Med den här satsningen hoppas klubben kunna fånga upp många unga i övre tonåren.

Höllvikens Boxningsklubb är en klubb i tiden. En klubb som ser varje individ genom att stötta och uppmuntra med idrotten som verktyg med en verksamhet som också skrider över generationsgränserna. Barnkonventionen i praktiken märks i klubbens stora verksamhet för såväl barn, unga, vuxna som pensionärer där alla oavsett förutsättningar ska få möjlighet att vara en del av idrotten. Klubben försöker hitta lösningar på olika sätt för att det ska fungera för de som deltar genom såväl anpassade träningstider som ekonomiskt stöd vad gäller material som behövs för att kunna delta med mera. Framförallt arbetar Höllvikens Boxningsklubb till att se helheten bland barn och unga i klubben, en klubb som blivit en mötesplats lika mycket som idrottsverksamhet. Det breda utbudet i klubben för barn och unga och dess innehåll med tydlig värdegrund som kommuniceras ut i skrift och låter barn och unga komma till tals och bli lyssnade på i praktiken visar på att de har hög prioritet. Oavsett mål och mening med idrottandet finns Höllvikens Boxningsklubb till hands för barn och unga där var och en får växa och utvecklas i sin takt. Genom tydligt ställningstagande att involvera barn och unga i verksamheten vid beslut och i träningspassen visar klubben att de tar dem på allvar för att locka och behålla så många som möjligt så länge som möjligt. Det gör även att bland de aktiva finns framtidens idrottsledare inom boxningen eller annan idrott.

Höllvikens Boxningsklubb lyckas vara en attraktiv klubb för många barn och unga där antalet aktiva hela tiden växer och visar därmed på att idrott lockar barn och unga då den bedrivs för dem och tillsammans med dem. Klubben tar ett samhällsansvar som jämsides med idrottandet då vuxna finns till hands för samtal och reflektion kring det som händer utanför idrottandet. Ett tydligt bevis på hur en idrottsförening kan ge mervärde utöver idrottandet. Höllvikens Boxningsklubb är därför en värdig kandidat till Svenska Barnidrottspriset!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

5. STOCKHOLM FRAME FOTBOLL

Motivering: Allt fler startar och erbjuder verksamhet inom idrott och rörelse för personer med funktionsnedsättning/funktionsvariation som målgrupp, en grupp som länge varit förbisedda. Stockholm Frame Fotboll är den nystartade klubben som inkluderar och dessutom med en ny inriktning vad gäller fotboll för personer med funktionsnedsättning/funktionsvariation.

Framefotboll är för personer som ibland använder bakåtvänd rullator, så kallad walking frame, för att ta sig fram. De flesta som söker sig till framefotboll har CP-skada (Cerebral Pares). De kan också ha andra funktionsnedsättningar. Gemensamt är att spelarna har nedsatt rörelseförmåga och ligger oftast i intervallet 2-4 på GMFCS-skalan (Gross Motor Function Classification System). Inom parasporten finns exempelvis fotboll för personer med CP-skada, där en av varianterna är en paralympisk gren. Dessa spelare kan gå utan hjälpmedel och kan oftast även springa. Framefotboll är fotboll anpassad för en grupp som hittills inte riktigt varit välkommen någonstans inom fotbollsfamiljen. Sporten är inte bara till för personer med CP-skada utan kan också vara en möjlighet för barn med Duchennes (Duchennes muskeldystrofi, DMD), kortväxthet eller andra typer av rörelsenedsättningar.

Stockholm Frame Fotboll är Sveriges första framefotbollsklubb. Framefotboll utvecklades i England år 2014. Sedan dess har den spritt sig över hela världen. I Sverige startade den med en prova-på dag i Stockholm den 1 juni 2019 där erfarna tränare från England kom och visade upp sporten. Hela 14 spelare i åldrarna 4-13 år deltog och sedan dess har klubben regelbundna träningar varannan lördag i Skarpängshallen i Täby.

Idag har Stockholm Frame Fotboll ett lag med 15 spelare med ideella ledare. I spelartruppen är sex tjejer och nio är killa och åldersintervallet är 4-13 år. I ledarstaben finns tre kvinnor och fyra män. Att åldersspannet är brett är ingenting som ställer till det.

-Vår strävan är att alla ska känna sig välkomna och att även träningsupplägget är inkluderande. Det handlar inte så mycket om att dela upp i lag och spela två mål mot varandra. Utan mer en form av stationsträning där en tränar typ två och två på olika skills/challenges, passa till varandra, skjuta frisparkar och så vidare, berättar Fredrik Quistbergh som är grundare till Stockholm Frame Fotboll och fortsätter:

-Vi provar hela tiden nya saker och ser vad som funkar och inte. Vår vision är att alla ska kunna vara med och prestera på sin nivå och känna den gemenskap ett fotbollslag kan ge. 

Passen innehåller olika moment kopplat till fotboll där lek och övningar blandas. Under varje pass fokuseras det även på ”fem handregler”: En bra kompis – Rättvis – Positiv – Hjälpsam – Förstående.

I ett reportage om Stockholm Frame Fotboll  i TV4:s ”Nyhetsmorgon” 13 oktober 2019 säger föräldern Linda Porle såhär om verksamheten:

-Det är synd att det inte finns fler alternativ för alla som inte har möjlighet att röra på sig på samma sätt så att det är jättetråkigt. Men nu desto roligare när de startade. 

-Ett lag och att känna en tillhörighet, det är ju superviktigt! Att känna sig duktig på något och inte alltid vara ”sämst” utan verkligen känna att man är som alla andra, en i mängden, det tycker jag är jätteroligt.

I samma reportage berättar initiativtagaren Fredrik Quistbergh om betydelsen av att få vara med inom idrotten.

-Det är ju fantastiskt att se vad de kan göra när det helt plötsligt finns en boll med! Det är ju många av dem som knappt tar sig fram i sin bakåtvända rullator eller ”frame” annars, men helt plötsligt så prickar de en boll eller skjuter i ett mål. Bollen är en fantastisk sak, fotbollen är en fantastisk sak – vi har haft spelare som kommer från halva Sverige bara för att vara med på våra träningar.

I framtiden hoppas Stockholm Frame Fotboll på att få se fler framefotbollslag som kan mötas i matcher.

Stockholm Frame Fotboll satsar mycket på att nå ut med deras verksamhet och då dels genom sociala medier; en Facebook-sida som är mer riktat till föräldrar och en vuxen publik och Instagram-kontot är mer till för spelarna – en plattform där de kan synas och inspirera såväl andra spelare som nybörjare. 

Tydlighet och lämplig framförhållning för laget är viktiga bitar för verksamheten.

-Vi publicerar träningspasset i skrift senast dagen innan träning i våra olika kommunikationskanaler så att spelare och föräldrar kan förbereda sig på bästa sätt. En del av våra spelare har, förutom rörelsenedsättning, även utmaningar inom exempelvis autismspektrumet vilket ställer extra krav på tydlighet i planering och genomförande.

-Vi är också öppna med vart, när och hur vi tränar så att flera kan få ta del av det vi försöker utveckla. Vi vill visa att det faktiskt är möjligt att inkludera – inte exkludera, understryker Fredrik.

Stockholm Frame Fotboll visar tydligt vilken betydelse idrott har för såväl den fysiska delen som den psykiska. Att få uppleva gemenskap och samhörighet är enormt viktigt för välbefinnande. I verksamheten deltar var och en på sina villkor tillsammans i ett lag. Det är tydligt att en verksamhet som Stockholm Frame Fotboll erbjuder länge har saknats. Nu kan allt fler som varit utanför idrotten vara en del av den. Stockholm Frame Fotboll genomsyras av Barnkonventionen då klubben bedriver verksamhet för de som stått utanför idrotten och som nu får känna sig inkluderad och lika mycket värd med rätt till idrott, vilket borde vara självklart!

Hemsida: http://www.framefotboll.se/ 

Facebook-sida för Stockholm Frame Fotboll: https://www.facebook.com/framefotboll – där försöker Stockholm Frame Fotboll nå ut med sporten och andra peppande budskap.

Och den 1 juli arrangerar Stockholm Frame Fotboll tillsammans med organisationen ViLirare, Frame Fotbollens Dag i Mariefred. Där välkomnas alla från hela landet att komma och testa frame fotboll. All information om den dagen finns här: http://www.framefotboll.se/news/6237442/Frame-fotbollens-dag-2020

Foton: Stockholm Frame Fotboll

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

6. LEMONADE IF, ONSALA

Motivering: En förening inom idrotten för att välkomna istället för att utesluta, oavsett idrottsliga prestationer. Viljan att skapa någonting som Lemonade IF kände inte fanns var nog en av de största anledningarna till varför föreningen startades och som nu funnits sedan juni 2018. En förening för barn och unga och med barn och unga i styrelsen där 6 tjejer födda 03-00 och en kille född -99 är med.

-Vi ser att även fast många föreningar säger att de är för alla, så är det ofta inte så, säger Selma Snelder och tar upp en händelse som ägde rum:

-Jag hade till exempel en kompis  som ville börja spela fotboll, så hon var med och testade på en träning i ett helt vanligt lag. Efteråt fick hon veta att hon tydligen inte var bra nog, så hon fick inte börja spela med dem. För oss är det viktigt att det aldrig får bli så inom idrott. Vi märker att efter att man är typ 12 år, så är det ofta svårt att börja med en ny idrott.

– Alla är välkomna, men vi har inga aktiviteter för yngre barn.

Att hitta ett sammanhang där alla är välkomna är huvudinriktningen för föreningen. Och förutom fasta aktiviteter som volleyboll, fotboll, styrketräning och läxläsning anordnar Lemonade IF andra aktiviteter som föreläsningar, läger, lagkvällar, pepparkaksbygge. Verksamheten erbjuder en helhet för att må bra och utvecklas på olika plan.

Som relativt nystartad förening har såväl svårigheter som möjligheter stötts på. Det är inte helt lätt att driva en förening, en hel del pappersarbete behöver göras. Selma berättar:

-Svårigheter är administration, söka LOK-stöd, årsmötesplanering, protokoll – det tar mycket tid. Det gäller att komma ihåg att svara på mail och så vidare och det tar tid.

-Möjligheter är att det ju är fantastiskt att kunna göra något bättre för samhället och andra människor, jobba för integration, att få fler unga att känna att de får vara med.

Förutom att alla ska känna sig välkomna och bemötas med att alla är lika mycket värda, är barn och ungdomars delaktighet och inflytande i föreningens verksamhet någonting väldigt viktigt. Det gör att verksamheten kan förändras och ha ett levande innehåll. Passen ser olika ut beroende på aktivitet; volleybollträningen för tjejer har en tränare som leder. På killarnas fotboll värmer de upp lite och sedan spelar match själva. Styrketräningen håller Lemonade IF i själva.

Det pratas och diskuteras om Barnkonventionen på möten ibland, eftersom föreningens tränare jobbar med den.

-Vi började med volleyboll, men har utvecklat verksamheten efter vad de som kommer till oss vill göra. Vi försöker lyssna på vad de som kommer till oss behöver och vill ha. Fotboll för killarna, läxläsning, styrketräning, hallhäng, allt är aktiviteter som kommit till efter vad andra vill göra, berättar Selma och fortsätter:

-Vi tyckte även att det saknades föreningar som utgick från barnen/ungdomarnas bästa. Som verkligen lyssnar på barnen. Det är vuxna som tolkar vad de tror att barnen/de unga vill och bestämmer. Det finns färdiga träningsgrupper, åldersindelning, vilka turneringar man ska åka på. Vuxna säger att alla får vara med, men hur mycket får barnen egentligen vara med och påverka? säger Selma Snelder och kommer med tänkvärda ord:

-Vår bild är att det är lite som sken-demokrati. Vuxnas bild av vad som är bra för barn. Hur många föreningar har verkligen bara träning för att det är roligt för barnen? Har inte som mål att man ska tävla? Hur ofta ser man inte föreningar som blir stolta när deras lag vinner tävlingar? Men hur ofta är de stolta för alla som bara kommer och vill vara med?

Avslutningsvis berättar Selma om fortsättningen framtiden för Lemonade IF:

-Vi har inga långsiktiga mål med Lemonade. Vi vill göra skillnad för andra här och nu. Och det kommer de att bära med sig hela livet. Vi hoppas kunna få dem känna sig gladare, starkare, bli sedda och att ingå i ett sammanhang där vi jobbar väldigt mycket med att välkomna, att alla ska bli sedda och vara med och bestämma och vi tror att detta bär man med sig hela livet. Tiden i Lemonade IF ska ha positiv inverkan på alla som kommer till oss!

Lemonade IF visar tydligt i praktiken hur Barnkonventionen kan tillämpas inom idrotten, av barn och unga för barn och unga. Föreningen är bevis på barn och ungas förmåga till att skapa en idrottsverksamhet som lockar just deras egen målgrupp, där värdegrunden med allas lika värde och delaktighet är kärnan och genomsyrar verksamheten. Här får alla plats samt komma till tals för att verksamheten ska kunna hållas levande och utvecklande. Helhetsperspektivet att en idrottsverksamhet betyder och är så mycket mer än bara just själva idrotten gör Lemonade IF till en modern idrottsförening som ligger rätt i tiden där hela människan blir sedd och bekräftad i ett sammanhang med andra och får växa i sin takt. Lemonade IF är därmed en värdig kandidat till Svenska Barnidrottspriset!

Foton: Emma Snelder / Lemonade IF

Hemsida: https://idrottonline.se/LemonadeIF-Volleyboll/foreningen/Omoss

Facebook: https://www.facebook.com/lemonade.if.96

Instagram: https://instagram.com/lemonade_if?igshid=2sml7amwwjwt

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

7. ANDERS ADILL, ÖREGRUND – LEDARE/TRÄNARE

Motivering: Uttrycken ”Idrott hela livet” och ”Idrott för alla” ärnågot som Anders Adill har som utgångspunkt i sitt ledarskap. Sedan flera år är Anders engagerad i fyra klubbar där han i respektive klubb innehar olika roller; alltifrån aktiv tränare och ansvarig för material till spårskötare och lagledare – Öregrunds IK (skidor), Östhammars SK (ishockey), Gräsö Norrskedika IF (fotboll) och IBK Östhammar (innebandy) – i området där han och familjen bor. För Anders har trygghet och kamratskap hög prioritet för barn som deltar inom idrotten. Att se till helheten är viktigt anser Anders, att förmedla till såväl barn som ledare och föräldrar genom kontinuerlig dialog om välbefinnande för varje individ och i praktiken visa på vikten av att finnas till för att hjälpa och stötta alla.

Utifrån sina egna erfarenheter som elitaktiv inom idrott samt förvärvad kunskap från utbildningar kopplat till barnidrott vill Anders kunna bidra till en sund barnidrott för så många som möjligt.

-Under mitt eget idrottande var jag aktiv i väldigt många olika sporter och i junioråldern satsade jag till slut på både på längdskidåkning och på fotboll. Jag blev antagen till hemortsalternativ för skidgymnasium i Östersund inom längdskidåkning och kunde framgångsrikt kombinera satsningar på längdskidor och fotboll tills jag var 18 år. I slutänden valde jag ändå att ge all tid åt fotboll och spelade i Häggenås SK och IFK Östersund och slutligen i Östersunds FK under en kort period. Tyvärr var jag väldigt skadedrabbad de sista åren och var tvungen att avsluta min aktiva karriär alltför tidigt.

-Så här i efterhand förstår man hur mycket som mina duktiga idrottsledare och föräldrar har bidragit med genom barn- och ungdomsåren för att jag fått uppleva detta. Förhoppningsvis kan jag vara ett samma föredöme och bidra med detsamma för den kommande generationen, tänker Anders.

Om sitt eget ledarskap beskriver Anders det såhär:

-Det som är viktigt i mitt eget idrottsledarskap är att skapa en trygg miljö och en väl genomtänkt verksamhet för barn och ungdomar. Eftersom barnidrotten utgörs av deltagare med väldigt olika bakgrund, förutsättningar och ambitionsnivåer är det viktigt för mig att försöka tillmötesgå samtligas behov, en utmaning som gör ledarskapet så roligt och givande. Min målsättning med mitt ledarskap är att vara lyhörd och närvarande samt vara en person som barn och ungdomar känner sig trygga med att kunna diskutera vår gemensamma verksamhet, personliga glädjeämnen eller svårigheter.

Då såväl orten som kommunen är liten blir det än viktigare att alla ska känna sig välkomna och få hjälp oavsett olika förutsättningar. En sträcka på 2-3 mil enkelväg för att få tillgång till skidspår och ishall gör att bil krävs. Där händer det att Anders med familj upp med båda sina bilar för att samåkning ska fungera för de som behöver.

-Att ha en eldsjäl som Anders i bygden där klubbarna är små och avstånden långa ger  trygghet för många, berättar Lisa Adill som nominerat Anders och som också är involverad i idrottsverksamheterna på olika sätt. Hon fortsätter:

-Det är extra viktigt på en liten ort att bygga idrott där alla får vara med, vilket Anders aktivt gör.

Alla deltagare är viktiga för Anders – varje individ räknas oavsett ambition. Idrotten är verktyget för att framförallt känna gemenskap och bli bekräftad som var och en är. Resultat ska inte vara det primära, att få utvecklas i sin takt i ett lag där alla respekterar varandra är av större värde än att toppa lag för att vinna en match. Därför tar Anders regelbundet diskussion med både barn och föräldrar för att allt ska fungera för barns bästa. Samtidigt finns det plats för de som vill satsa på att bli antagen till gymnasium med inriktning på idrott, under årens lopp har några som blivit antagna till skidgymnasium exempelvis.

-Trots att lagen kan förlora med tvåsiffrigt så är toppning inget alternativ – alla ska känna att de är viktiga – det är Anders tydlig med, understryker Lisa Adill och fortsätter:

-Visst kan det kännas tungt att förlora med så mycket men där har vi vuxna ett ansvar att trycka på andra värden än resultat och förklara att var och en utvecklas olika.

Utöver själva idrottandet ser Anders andra aktiviteter som viktiga att genomföra för sammanhållning och välmående.

-Jag är en stor förespråkare för att man i inledningen, under- och i slutet av säsongen samlar träningsgruppen för till exempel lägerverksamhet, gruppövningar, utflykter, gemensamma resor till evenemang eller andra sammankomster. Genom aktiviteter vid sidan om ordinarie träningstillfällena får barnen och ledarna en ypperlig chans att lära känna varandra bättre och med rätt övningar kan gruppen bli mer sammansvetsad och deltagarna hittar nya egenskaper hos varandra.

På olika sätt är de deltagande barnen och unga delaktiga i verksamheternas innehåll och utveckling, bland annat om hur alla ska vara mot varandra för att trivas. Tid för reflektion tillsammans i grupp och med varje individ är också en viktig del där respektive barns röst tas på allvar. Barnen eller representant från barnen närvarar vid såväl lagledarmöte inför match och tävling som föräldramöte inom klubbarna.

Anders själv har ett tydligt synsätt på vad en sund och barnvänlig barnidrott är:

-Barnidrott ska bygga på glädje, nyfikenhet, aktivering och gemenskap. Lyckas ledaren skapa en sådan miljö inom idrotten finns stora möjligheter att få en framgångsrik och utvecklande verksamhet. Barnidrott är som bäst när samtliga barn och ungdomar känner sig delaktiga och sedda i verksamheten, anser Anders och fortsätter:

-Idrottandet i unga år ska vara variationsrik och ge utrymme för barnen att testa sig fram och utveckla både fysiska och mentala färdigheter. Inom en bra barn- och ungdomsidrott tycker jag att det ska ges utrymme för diskussioner av värdegrunder och föreningspolicys, och vad dessa innebär för de aktiva, ledarna och föräldrarna inom verksamheten.

Anders understryker också betydelsen av att förmedla gott och respektfullt bemötande gentemot varandra:

-Det är av väldigt stor vikt att barn och vuxna är införstådd med hur man uppträder på ett bra sätt mot medmänniskor och respekterar varandras olikheter. Inom barn- och ungdomsidrotten tycker jag också att det är lämpligt att påbörja introduktion för hur träning, kost och vila hänger samman, för att vi människor ska må bra. Glada och nöjda barn ska vara målbilden inom verksamheten för barn- och ungdomsidrotten!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något för att bidra till ett idrottsklimat där barn får växa i sin takt inom idrotten och som person, samt känna kamratskap med andra oavsett förutsättning, något som är ett av idrottens starka signum jämsides med själva idrottandet. Anders Adill bidrar verkligen med det i sin roll som ledare och aktiv förälder inom barnidrotten. Anders visar att barn inom idrotten kan delta tillsammans oavsett ambition med idrottandet i såväl individuell idrott som lagsport. Han lever upp till Barnkonventionen i praktiken på många sätt som idrottsledare då han aktivt i praktiken intresserar sig och arbetar för en helhetssyn i de verksamheter han är involverad i där hela barnet är i fokus; får komma till tals och bli lyssnad på och där vuxna finns till hands och vägleder med vuxenansvar utan att för den skull göra avkall på barnens delaktighet och inflytande. Ett gott exempel på hur enskilda ledare/tränare kan se till barns rättigheter utifrån Barnkonventionen inom idrotten!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

8. MARVIN SEMAKALA, STOCKHOLM VÄSTRA IFF

Motivering: En meningsfull fritid, en tillgänglig mötesplats för att träffas och ha roligt ihop är viktigt för barn och unga. Än viktigare för personer med funktionsnedsättning/funktionsvariation som alltför ofta hamnar i utanförskap i samhället där antingen utbudet för många kan vara väldigt begränsat eller inte ens existera där de lever och bor. För många betyder det att inte vara inkluderad överhuvudtaget. Konsekvenserna blir ett tungt utanförskap och ett inaktivt liv.  Det var något Marvin Semakala uppmärksammade och tog initiativ till att göra någonting åt. Han startade därför Stockholm Västra IFF.

Marvin själv har innebandy, bowling och badminton som sina idrotter och är sedan 2013 assisterande tränare för ett innebandylag för personer med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation som heter Sumpan Allstar. Innan dess var han lagkapten några år för ett lag som hette Hässelby Blixtarna. Deltagarna är i åldern 10-35 år. Just bowling blev Marvin intresserad av 2006 och det dröjde två år tills han startade en bowlinggrupp för personer med funktionsnedsättning/funktionsvariation.

-Jag märkte av att många unga inte längre var välkomna på olika ungdomsgårdar samtidigt som det inte fanns något att göra för de ute i västerort, berättar Marvin och fortsätter:

-Jag märkte också att många barn och ungdomar inte hade så mycket kompisar efter skolan.

Genom Stockholms Parasportförbund fick Marvin hjälp, tips och stöttning för att starta upp verksamheten – alltifrån att boka banor i olika bowlinghallar till vad han kunde tänka på som ledare. Marvin blev också medveten om hur viktigt det var att åka ut till skolor där elever med funktionsnedsättning/funktionsvariation gick.  

-Därifrån (Stockholms Parasportförbund) har jag lärt mig mycket hur man är bra som ledare och hur man ska hantera om det händer något, berättar Marvin. Jag gjorde mycket reklam för bowlingen och visade filmklipp från bowling på Youtube.

Två grupper finns i dagsläget, en på fredagar där deltagarna är 25-45 år och en på söndagar där deltagarna är 7-24 år. Innan ett bowlingpass startar är det samling där deltagarna tillsammans med Marvin bestämmer vilka som kommer att spela tillsammans. Tillsammans med två tjejer som hjälper till ger Marvin tips och råd till deltagarna så mycket som möjligt, vad som kan vara bra att tänka på innan exempelvis bowlingklotet ska kastas iväg för att deltagarna inte ska skada sig. Marvin berättar:

-Jag brukar ofta ge råd hur man ska stå eller hur man kan hålla bowlingklotet lättare. Jag brukar också ge råd till mina deltagare att de ska räkna 1, 2, 3 i snabb eller långsam takt innan de släpper bowlingklotet.

I föreningen får alla plats oavsett funktionsnedsättning/funktionsvariation, såväl personer med neuropsykiatriska diagnoser för ADHD och autism som personer med Downs Syndrom eller som använder rullstol deltar på sina villkor.

-Grundtanken är att alla ska lämna passet glada och förhoppningsvis ha hittat någon vän, det satsar vi hårt på understryker Marvin.

Medlemmarna Sven och Ester har bara lovord att säga om verksamheten i en intervju med TV100 som var där och gjorde ett reportage om Marvin och Stockholm Västra IFF.

-Det är jättebra! utbrister Ester. Vad som är bäst kan hon inte bestämma sig för utan understryker att det är massor med saker som är bra.

-Jag kommer hit och skapar kontakter med andra, jag träffar nya vänner berättar Sven.

På frågan om vad de tycker om Marvin kommer svaret snabbt:

-Han är bäst! Han är jättebra!

Utöver bowling kan passen innehålla andra aktiviteter också.

-Vi i gruppen bestämmer tillsammas vad vi vill hitta på, berättar Marvin och ger som exempel att de kan göra utflykter och hitta på roliga saker att göra ihop.

-Någon gång i maj ska hela gruppen på utflykt ute på skärgården en dag. Vi gör ofta saker ihop där vi har roligt så klart. Sedan under sommaren kommer vi att ha grillfest och en liten fest inför nästa termin bowling.

För Marvin känns det positivt att vara ledare. Stämningen är god oavsett hur spelet går.

-Jag får följa deras utveckling – både när det är toppar och dalar. De kan säga: ”Nästa gång kommer jag att kriga för att få ned alla käglor, Mirvan!” När någon får strike brukar vi göra high five – utmaningen är att få fler killar till verksamheten, berättar Marvin och avslutar med orden:

-Nästa projekt blir att starta en till bowlinggrupp, jag tror verkligen att det behövs fler. Jag tror även att västerort behöver någon ledare som visar vägen denna målgrupp och som ser bowling som en rolig grej för ungdomar som har olika typer av funktionsnedsättning/funktionsvariation. Det ska inte spela någon roll vilken funktionsnedsättning/funktionsvariation som deltagarna har!

Marvin Semakala bidrar på ett positivt och inkluderande sätt genom att ha skapat en meningsfull och aktiv verksamhet med rörelse och som stärker personer – både barn, unga och vuxna – med funktionsnedsättning/funktionsnedsättning såväl fysiskt och psykiskt som socialt, en grupp som ofta hamnar i skymundan i samhället. Att bowlingträffarna är uppskattade råder inget tvivel om, där deltagarna kan identifiera sig som vem som helst som idrottar, har en aktiv fritid och ett umgänge med andra, vilket berikar deras liv ur ett helhetsperspektiv och motverkar isolering och utanförskap. Att bedriva en verksamhet för rörelse och välbefinnande som är tillgänglig för många som annars är svåra att nå är ett tydligt exempel på hur Barnkonventionen kan tillämpas!

Reportage om Marvin och Stockholm Västra IFF:

https://www.tv100.se/play/title/tv100-human/

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

9. IFK TUMBA HANDBOLL

Motivering: IFK Tumba Handboll är föreningen som under många år aktivt jobbat för inkludering av personer med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation genom verksamheten Härs&Tvärs. En verksamhet som hela tiden fortsätter att utvecklas genom det unika etablerandet av konceptet unified, där personer både med och utan intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation tränar och spelar matcher tillsammans. Idrott för alla helt enkelt!   

 

Handbollsverksamheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation i IFK Tumba Handboll startades upp 2004 genom Sussan ”Suss” Eriksson som själv älskade handboll med hjärtat i IFK Tumba Handboll. Allt började 1999 då Suss drog igång familjegympa i Tumba GOIF för barn med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation, där sonen Jesper som har Downs Syndrom kunde delta tillsammans med andra. I och med Suss intresse för handboll så startades verksamheten Upp&Ner i IFK Tumba Handboll, där fokus låg på boll och motorik. Det utvecklades till verksamheten Härs&Tvärs i först Skuru IK 2010-2016 då Suss var aktiv ledare där och blev senare 2016 ett samarbete med Skuru IK där träning ägde rum i både Tumba och Skuru. Sedan 2018 har IFK Tumba Handboll ett eget Härs&Tvärs-lag utöver damlag och herrlag.

I både verksamheterna Härs&Tvärs och Upp&Ner med barnhandboll för barn med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation är alla välkomna, såväl personer med just intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation som personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättning/funktionsvariation.

Alltifrån 10 – 65 år deltar i verksamheten i dagsläget och till hösten startas en ny grupp för de mindre. Cirka 8 tjejer och 16 killar deltar för närvarande.

-Vi har två träningstider där alla är välkomna och vi tar emot under hela säsongen. Träningen individanpassas efter de som är på träningen, berättar Suss.

-Vi har spelare med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation och utan. Vi tränar Unified och efter utvecklingsnivå, inte ålder och vi kan delta och spela i gående parahandbollens olika former – Special Olympics som Härs&Tvärs och Unified.

Ledorden för Härs&Tvärs är ”Bara vi har Roligt”, ”Liten till eliten – för alla som vill” samt eden för Special Olympics: ”Låt mig vinna, men om jag inte vinner, låt mig vara stolt över mitt försök.”

Att Härs&Tvärs som idrottsverksamhet har betydelse för deltagarna är solklart. Suss berättar:

-Det är verktyget till att inkluderas i samhället med andra och att utvecklas som människa.

Som exempel berättar Suss om sonen Jesper som har gått ut skolan.  När han bytte från grundskolan till gymnasiet och även slutade gymnasiet så blev det tydligt att en person utan intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation har sina skolkamrater kvar och kan välja att träffa dem på annat sätt förutom i skolan, medan en person med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation oftast inte har den möjligheten – om inte anhöriga ser till detta.  -Att då i dessa skarvar i livet ha sitt lag/gäng i idrottsföreningen kvar intakt ger trygghet och vänner för livet, understryker Suss och fortsätter:

-Att vara inkluderad i en ordinarie förening i kommunen gör att familjer med som har funktionsnedsättning/funktionsvariation kan tillhöra samma förening som skapar gemenskap och samma tillhörighet och behöver då inte exkluderas. De får känna tillhörighet i civilsamhället som vem som helst!

Jesper, Ricky och Kim som tränar och spelar matcher ihop i Härs&Tvärs är också så kallade Global Messengers, ambassadörer, för Special Olympics. Det är ingen tvekan om att laget och handbollen betyder mycket. Suss:

-Jesper älskar att gå till sin träning och jag som förälder ser att han inte är killen med Downs Syndrom utan Jesper i föreningen. Det är hans räddning om han skulle tappa sina kompisar i skolan – laget finns alltid kvar.

Ricky: -Få spela handboll, känna gemenskap i en förening som alla andra, glädjen i att ha roligt tillsammans. Det betyder att jag får möjligheten att utvecklas i en förening med kompetens inom idrotten och anpassat efter min funktionsnedsättning.

Kim: -Att man blir inkluderad, har samma villkor som alla andra och alltid känner sig välkommen.

Ett pass i praktiken kan se ut på så sätt att i 30 minuter genomförs fys – vilket är alltifrån hinderbanor, boxning och löpning till musik, dans, Tabata och cirkelträning i styrka. 60 minuters handbollsträning där träningen bygger på innehållet i spelarutbildningen inom Svensk handboll med anpassningar efter individen.

-Vi startar och slutar alltid likadant och har olika block med olika innehåll för att presentera träningen med så kort förklaring som möjligt. Olika sätt används för att ge motivation och metoder för att få de aktiva att prestera och utvecklas på sin nivå. En dag i veckan tränas det på gym med vikter för de som utifrån sin utveckling klarar av att göra det på ett säkert sätt.

Att inkludera personer med funktionsnedsättning/funktionsvariation ger många positiva effekter för de som deltar. Som tillhörighet, att få vara en del av en förening. Som i sin tur också ger en trygghet som gör att många vågar ta plats precis som de är då självkänslan och självförtroendet växer.

-Glädjen när de träffas och gemenskapen. Deras utveckling i idrotten och som person berättar Suss och tillägger:

-Vi märker att den fysiska statusen har höjts och vi får höja nivån på träningen för många aktiva och lägga in flera tekniska svårigheter i utvecklingsstegen.

-Vi får härliga uttalanden från anhöriga vid läkarbesök där frågan ofta är vad vi gör för att våra idrottare visar bra resultat för god hälsa. Några har exempelvis genomgått operationer eller andra ingrepp och har en snabbare tillfrisknade som kan härledas till bra fysisk status.

Även om möjligheterna är större finns även en hel del svårigheter och utmaningar att tänka på. Ledarbrist, att det är få ledare som vågar jobba med denna målgrupp är en utmaning. Rekrytering och ekonomi för att kunna normaliseras som de andra lagen i föreningen är en annan.

-Attityder, förståelse att vi måste rigga vissa saker för att det skall funka, ger Suss som exempel.

-Men det blir bättre och bättre ju mer vi är i sporthallen med vår verksamhet. Det behövs samsyn i såväl den egna föreningen som kommunen, SF (specialidrottsförbundet) och RF (Riksidrottsförbundet), att de vågar höja denna grupps frågor i olika forum inom alla sporter, poängterar hon. -Ledare som kommer på våra träningar går oftast därifrån och har fått en annan uppfattning för målgruppen men också hur de skall kunna bryta ner sin egen träning i mindre delar för sina aktiva mera konkret. Att mycket av de pedagogiska vi använder går också att använda i de ordinarie lagen i föreningen

Något som Härs&Tvärs sticker ut med är deras träning med konceptet Unified, där det finns tre kategorier:

•Spelare med och utan intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation befinner sig ungefär på samma utvecklingsnivå.

•Spelare med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation som spelar med spelare utan intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation (så kallad partner) som befinner sig på en högre utvecklingsnivå och hjälper spelarna att utvecklas och få chansen att känna känslan att klara av och behärska olika situationer i sporten.

•Spelare med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation får mer hjälp, vilket gör det möjligt för personen med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation att delta av spelare utan intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation (partner).

Om klubbens inkludering genom just konceptet unified säger Suss såhär:

-Vi har spelare med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation som tränar i klubbens herrlag. Vi har spelare (partners) från lagen utan spelare med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation som tränar med Härs&Tvärs och som gör att vi kan nivågruppera och sedan delta i olika unified-matcher – aktiva med och utan intellektuell funktionsnedsättning.

-Denna form är så fantastisk! När aktiva med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation eller annan funktionsnedsättning/funktionsvariation är redo att inkluderas fullt ut i klubbens verksamhet gör vi det och förbereder de som ska ta emot dem. Kortfattat alla är välkomna och vi försöker inkludera alla i den form de trivs och utvecklas i.

Inför framtiden har Suss med flera i IFK Tumba Härs&Tvärs drömmar, tankar, idéer och önskemål.

-Drömmen är att ha grupper och träning så att vi kan ta emot alla från 0-100 år, att denna verksamhet är en självklar del i föreningen. Höja statusen för en person med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation att kunna utvecklas i vilken idrott som helst efter sina möjligheter – självklart även för alla andra. Även att vi ska ha ett representationslag med förebilder och barn- och ungdomslag för personer med intellektuell funktionsnedsättning/funktionsvariation.

Suss hoppas också att stockholmsserien blir fler och att en serie som är rikstäckande i Sverige är möjlig, samt att tävlingar i unified med divisionering – en form som används inom Special Olympics där deltagare delas in i olika grupper utifrån prestationsnivå – ska bli verklighet.

-Vi önskar ett första ledarsymposium och utbildning för ledare till denna målgrupp och konceptet Unified. En förening utvecklas genom att inkludera parasport – idrott för personer med funktionsnedsättningar/funktionsvariation. Det blir en win-win situation, understryker Suss.

IFK Tumba Handboll med såväl dam- som herrlag visar konkret med verksamheten Härs&Tvärs gott exempel på inkludering av personer intellektuell och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning/funktionsvariation i föreningen; den grupp som idrottsrörelsen har svårast att nå och som är i störst behov av fysisk aktivitet och rörelse samt gemenskap för välbefinnande fysiskt som psykiskt, då det fortfarande råder nedsättande attityder och okunskap kring just funktionsnedsättning/funktionsvariation. IFK Tumba Handboll och verksamheten Härs&Tvärs tillämpar Barnkonventionen tydligt bland annat vad gäller allas lika värde, barns bästa och rätten till en aktiv fritid. Att få bli sedd och respekterad för den var och en är med stöd och möjlighet att utvecklas utifrån sin förmåga som spelare och som blivande ledare – med eller utan funktionsnedsättning/funktionsvariation – är enormt viktigt för en modern idrottsverksamhet som både ska tilltala och bidra till att många stannar kvar. Trots olikheter – eller kanske just på grund av olikheter – visar IFK Tumba Handboll Härs&Tvärs att inkludering och mångfald genom konceptet unified ger välbefinnande hälsa för fler i samhället samt slår hål på fördomar och negativa föreställningar som fortfarande finns kvar gällande förmåga och förutsättningar för personer med funktionsnedsättning/funktionsvariation. Helt klart utan tvekan värda sin nominering till Svenska Barnidrottspriset!