Nomineringar 2021

1. STOCKHOLMS STAD OCH FARIBA DARYANI, PLANERINGSSTRATEG PÅ TRAFIKKONTORET

Stockholms Stad och Fariba Daryani, planeringsstrateg på Trafikkontoret, arbetar sedan 2005 med att säkra och trygga skolvägar. Då barn och unga har ofta svårt att göra sin röst hörd i planeringsprocesser innebär satsningen förverkligande av Barnkonventionen genom att barn och unga är medskapare. Bland annat har vandrande skolbussar och cyklande skolbussar startats i och med satsningen samt utveckling av miljöer som bjuder in till rörelse.

 

 

 

 

 

 

-Det är väldigt viktigt att barn är aktiva och rör sig, dels för att barn mår bra av det och för att skapa sunda vanor för framtiden, säger Fariba.

Bland andra projekt i satsningen märks exempelvis utformning av gatumiljön vid tre olika skolor i Stockholm där eleverna fått vara med så att den anpassats för deras behov; samt plats för lek, vistelse och olika aktiviteter på Hälsingegatan, Parmmätargatan och Tjärhovsgatan.

-Vill vi ha attraktiva, hälsosamma hållbara och demokratiska städer ska vi använda ungas kompetenser och idéer på ett aktivt och strukturerat sätt!

Trafiksäkerhet och hälsofrågan för barn och unga är en ständigt aktuell. Andelen barn som går och cyklar till skolan har minskat senaste decennierna och allt fler vuxna skjutsar sina barn till och från skolan och fritidsaktiviteter. 

Med konceptet att implementera den vardagliga rörelsen kopplat till skolan samt involvera barn och unga i utveckling av stadsmiljön visar Fariba Daryani och Stockholms Stad på kraften och möjligheten i att utifrån Barnkonventionen ge fler tillgång till rörelse och även få göra sin röst hörd på ett konkret sätt. De är därför värdiga nominerade till Svenska Barnidrottspriset 2021!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

2. JOHAN PETERSON ALDERGREN

Johan har genom ett stort mod och engagemang under lång tid arbetat för att lyfta upp frågorna kring övergrepp och kränkningar inom svensk barn-och ungdomsidrott överst på agendan – inte bara på det lokala planet och i den dagliga verksamheten, utan ända upp på Regeringsnivå.

Genom att föra dialog i olika debattforum, med ledande forskare, med förbund, RF och med Regeringskansliet och idrottsministern, har han på ett helt nytt sätt lyckats ringa in och tydliggöra de kritiska punkter och framgångsfaktorer som konkret skulle förbättra barns rättssäkerhet och trygghet inom idrotten framöver. Hans oförtrutna arbete med att belysa och formulera dessa punkter har nu resulterat i konkreta utredningar och förslag på en rad områden inom barnidrotten. Han har även, baserat på de lärdomar han dragit, formulerat en unik motion till RF med 13 förslag till konkreta förändringar som skulle bidra till en tryggare idrottsvardag för 2,5 miljoner idrottande barn i Sverige. Flera av punkterna skulle, om de sjösätts, på flera sätt stärka barnens rättssäkerhet inom idrotten.

Samtidigt som detta arbete har fortlöpt, har han bistått och hjälpt åtskilliga barn, ungdomar och familjer som råkat mycket illa ut inom idrotten, dels genom egna insatser för att stötta och hjälpa men även se till att barnen får rätt och konkret stöd. Detta arbete har han gjort helt ideellt och utan egen vinning.

Johans arbete har väckt enormt mycket positiva reaktioner och uppmärksamhet bland många idrottsutövare och andra verksamma inom idrotten, forskningen etc. Det har också väckt en hel del motstånd från dem som inte delar synen på behovet att säkerställa barns trygghet och säkerhet inom idrotten och som oroas över den ev förändrade maktbalansen framöver mellan förövare och barn. Trots att ha blivit utsatt för en hel del personliga påhopp och försök till viss smutskastning, har han inte vikit en meter utan stått stadigt när det blåser och fortsatt att ta tillbaka frågeställningen till en anständig nivå och till sakfråga – d v s hur vi förbättrar barns och ungdomars rättssäkerhet och skydd mot övergrepp inom idrotten – inte bara genom att trycka vackra och färgglada broschyrer utan i framtagande av konkreta, nya förslag och förändrade regelverk som hjälper och skyddar barnen mot vuxna förövare inom idrotten framöver.

Johans arbete har redan resulterat i och kommer resultera i att många barn och ungdomar får en betydligt enklare, tryggare och mer rättssäker idrottsmiljö.

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

3. ANTE ANDERSSON

En förälders mardröm är att ens barn blir sjuk, att livsgnistan tynar bort i det ansikte som tidigare utstrålade glädje och lekfullhet och att känslan av maktlöshet infinner sig. Ante Andersson nomineras för sina insatser att bygga upp en hel organisation för att hjälpa andra som är i den situation han och familjen var i för ett antal år sedan. 

När Antes dotter insjuknade i anorexia började en lång kamp för familjen. Tillräcklig hjälp och vård fanns inte på nära håll. Ante och dottern flyttade därför 50 mil till ett behandlingshem i Stockholm. På behandlingshemmet träffade de många i samma sits, den psykiska ohälsans utbreddhet blev ett faktum för Ante. Eftersom familjen var aktiv i längdskidåkning tog han kontakt med Svenska Skidförbundet och Riksidrottsförbundet.

”Jag fick veta att det fanns ett behov och en lucka att fylla. Jag sa: Jag vill att ni ska veta att något ska hända i Östersund. Vad vet jag inte, men jag ska driva den här frågan.” 

Ju fler Ante pratade med ju mer övertygad blev han om att han var något på spåren. En huvudfråga blev varför aktörer ej arbetar mer med att stoppa inflödet av sjuka barn. Ante landade i att det behövs medel för förebyggande insatser, kunskap om frisk-/riskfaktorer och tillgängliggörande av forskning.

När dottern blev frisk kändes det viktigt att visa att det är möjligt. En ny resa började där Ante tack vare stöd av Arvsfonden och Jämtland/Härjedalens Skidförbund startade We & Sports. De arbetar med främjande insatser, innan de mentala problemen blir för stora. Sedan starten har de hjälpt mer än 5000 ungdomar, föräldrar och tränare genom idrottsföreningar och idrottsgymnasier runt om i landet där forskning inom mental hälsa når ut till och förbättrar ungdomars motståndskraft. Våren 2021 går ännu en dröm i uppfyllelse för Ante, då We & Sports startar ett nationellt behandlingscenter för ätstörningar i Jämtland. Behandlingscentret vänder sig främst till idrottare mellan 12–25 år. Centralt i vårdprogrammet är familjens roll i tillfrisknandet och We & Sports kunskap och förståelse för idrottares vilja att komma tillbaka till det som de älskar att göra – att idrotta.  

Antes arbete visar hur Barnkonventionens artikel 24 om barns rätt till hälsa kan förverkligas i praktiken. En rättighet som även är nödvändig för många andra rättigheter, t ex rätten att tillgodogöra sig sin skolgång. Inte minst aktualiseras det nu iom Covid-19, som innebär utmaningar som återspeglas på ungdomars mentala hälsa. Ante för sedan flera år dagligen samtal med näringsliv, offentlig sektor, idrottsförbund och politiker om vikten att investera i barnet i tidig ålder och belyser hur det frigör resurser i hela samhället inom t ex sjukvård, skola och arbetsmarknad. Tack vare sin entreprenörsanda, förmåga att knyta an partners och rekrytera en unik personalsammansättning har Ante gått från idé till handling och förändrat ett synsätt från sjukdomsperspektiv till fokus på det friska och främjande. Till sin hjälp använder Ante idrotten som arena.

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

 

4. NORRTULLS SPORTKLUBB (NSK)

NSK är en ideell sportförening på Norrmalm i Stockholm som grundades 1926. Idag har klubben omkring 2000 spelare. Klubben är en breddklubb och har varken kölistor eller provträningar. Alla som vill är välkomna att vara med oavsett om man är nybörjare eller inte.

Klubbens vision är att vara allas bästa kompis och NSK arbetar alltid i linje med klubbens värderingar: alla får vara med, alla är lika värda och alla på egna villkor. NSK vill skapa förutsättningar för att barn och unga ska idrotta långt upp i åldrarna, öka barn och ungas tillgång till idrott och fysisk aktivitet, erbjuda alla sina medlemmar möjlighet till personlig utveckling och verka för att alla barn och unga i NSK får sunda värderingar och en social gemenskap.

När ett etableringsboende för nyanlända öppnade på Norrmalm 2017 och omkring 500 nyanlända personer, majoriteten barnfamiljer, flyttade till stadsdelen valde NSK att starta klubbens integrationsarbetet för att leva upp till sina värderingar och möta de nya behov som klubben ställdes inför.

NSK såg att avgiften var ett av de största hindren för nyanlända barn och unga skulle kunna börja i klubben. Därför valde NSK att söka medel för att kunna erbjuda nyanlända barn och unga möjlighet att spela fotboll, bordtennis, innebandy eller handboll i NSK till en kraftigt subventionerad avgift där man endast betalar ca 10% av den ordinarie avgiften. NSK menar att alla barn och unga ska ha rätt att idrotta och delta i en förening oavsett familjens ekonomiska situation.

Norrtulls sportklubb (NSK) anser att idrott leder till ökad integration. Att träna och ha kul tillsammans gör att man blir del av ett sammanhang, får nya vänner och utvecklar sitt språk. Att man dessutom blir bra på sin sport och förbättrar sin hälsa är minst lika positivt.

Idag tränar omkring 100 nyanlända tjejer och killar mellan 4-18 år i NSKs ordinarie verksamhet, i lag med jämnåriga spelare. Klubben menar att det leder till integration på riktigt och vill inte starta särskilda lag för nyanlända. Varje nyanländ spelare utrustas även med ett gratis start-kit med träningskläder och skor i klubbens färger för att kunna delta på lika villkor.

Klubben arbetar ständigt utifrån barnens behov med de frågor, idéer, förslag och problem som dyker från våra medlemmar. Klubben har två projektledare som delar på en halvtidstjänst för att driva integrationsarbetet. Men även NSKs spelare, föräldrar, ledare, kansli och styrelse är engagerade och bidrar med allt från skjuts till bortamatcher, logistik kring cuper och lagaktiviteter till information, organisation, träning, lotsning, samtal och omtanke.

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

5. JENNIFER PETTERSSON

Den före detta elitgymnasten, numera tränaren Jennifer Pettersson har blivit en stark frontfigur för att våga bryta tystnaden om övergrepp i idrotten. När hon slutade med sin karriär som landslagsgymnast valde hon att berätta om de destruktiva upplevelserna hon och hennes klubbkompisar blivit utsatt för under många år. Jennifer valde med stort mod och hjärta att offentligt stå upp för sig själv och barn som blir utsatt inom idrotten. Tack vare att Jennifer öppet valde att prata om övergreppen och vara rösten för de som inte vågade, blev hon en stöttepelare för utsatta barn och ungdomar i idrotten.

Jennifer har efter sin elitkarriär fokuserat helhjärtat på att förändra ledarkulturen inom gymnastiken och har tagit ett ställningstagande och jobbar aktivt med att förebygga övergrepp i idrotten. En viktig aspekt för att få bukt på övergreppsproblematiken är att våga berätta om det, vilket var precis det som Jennifer gjorde och fortfarande gör.

För att sprida kunskap om destruktiva förhållanden med ledare och hur övergrepp kan utspela sig har Jennifer börjat föreläsa och dela med sig av sin historia. Att sprida ordet och att uppmuntra andra barn och ungdomar till att våga berätta när något känns fel har blivit en livsuppgift för Jennifer.

2020 blev Jennifer ambassadör för den viktiga organisationen Treskablinoll, som kämpar för att tre sexuellt utnyttjade barn i varje skolklass ska bli noll. 2021 presenterades hon tillsammans med Maria Duvfa och Erik Grönberg även som en del av deras Advisory Board.

Sedan Jennifer bröt tystnaden har det blivit en stark kedjereaktion av vittnesmål som berättar om övergrepp i idrotten. Både nationellt och internationellt. Jennifer har haft stor kontakt med barn och ungdomar som anförtrott sig till henne. Jennifers starka ställningstagande har även spridit sig internationellt där uppmuntran till att prata om ämnet varit stor.

Vi har mycket som måste förbättras för att barnen ska vara säkra och framför allt för att hålla förövare borta från idrotten. Jennifer kämpar även på högre instanser för att personer i högre positioner ska ta ansvar och förebygga övergrepp. Både på regeringsnivå då hon var en av de idrottsliga representanterna som deltog på ett möte med idrottsministern Amanda Lind. Men även inom kommunen då Jennifer starkt förespråkar en handlingsplan för trygga idrottsmiljöer och hindra olämpliga ledare vara i kommunens lokaler. Något som hennes hemkommun Örnsköldsvik, helt saknar.

Det är en sak att fokusera på förändring, paragrafer och åtgärder, vilket Jennifer jobbar aktivt för. Men det är lätt att glömma bort barnen och ungdomarna som drabbats och som behöver hjälp, stöttning och någon som för deras talan när de inte vågar. Där är största anledningen till att Jennifer förtjänar barnidrottspriset 2021. Hon finns där för barnen.

Citat från Jennifer: Låt mig vara din pratbubbla, tills du vågar ha en egen!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

6. MARIE CLASGÅRD

Marie Clasgård – en verklig eldsjäl för barns rätt till sunda och trygga miljöer inom idrotten – och grundare av stiftelsen Sportfront.

Efter många år som pedagog inom grundskolan väcktes och växte ett engagemang hos Marie för barns rättigheter att växa upp och utvecklas i vålds-/ och drogfria miljöer. Kraften och potentialen i goda pedagogiska miljöer uppburna av engagerade och kompetenta vuxna, inom såväl skolans värld som inom föreningslivet, är otvivelaktig. Vad hon också upplevde var den faktiska förekomsten av påfrestningar och utsattheter, som också finns, och hur sådant medför hinder och tunga utmaningar i ungas hälsa och utveckling. I samband med flertalet kontakter med elever där oro väcktes och som ledde till kommunikation med socialtjänst och polis, blev Marie alltmer övertygad om behovet av att stärka upp professionella och ideella nätverk runt barn.

Marie har själv också en lång egen erfarenhet av barn- och ungdomsidrott och besitter stor kunskap om de positiva sidorna med idrottens skyddsfaktorer, som t ex en meningsfull fritid. Under sin uppväxt och ungdomstid in i vuxen ålder utövade hon sin sport och nådde elitnivå. Hon har dessutom engagerat sig i styrelseuppdrag och som sportchef. Efter att i årtionden sett sidor som barnidrotten behöver bli bättre på ville hon hitta vägar för att bidra i förebyggande och främjande arbete.

Stiftelsen Sportfront kom att bestå av olika kompetenser inom pedagogiska, psykologiska, medicinska och psykosociala områden, som samlades i ett engagemang för ungas hälsa och utveckling, i synnerhet inom idrotten. Frågor kring droger och beroendeproblematik, våldsutsatthet, utanförskap och psykisk ohälsa är centrala för Sportfront. En röd tråd i de olika grenarna av detta går att finna i FN:s Barnkonvention.

Idag driver Marie utbildningsinsatser rörande drogfrågor bland unga, information om energidrycker, sexuella övergrepp mot barn och unga inom idrotten, samt värdegrundsfrågor och verksamhetsutveckling inom föreningslivet. Marie inspirerar till etableringen av sociala utskott och ungdomsstyrelser i föreningar, allt för att möjliggöra de ungas röst i verksamheter. Sportfront tar fram material, handleder och ger råd och stöd till klubbar, som certifieras enligt vissa kriterier på andel utbildade vuxna i föreningen, hantering av belastningsregistret med mera.

Alltifrån den lilla föreningen med knappa resurser och ideella krafter till större klubbar, vidare till förbund och hela vägen till regeringskansliet – Marie odlar kontakter och gör skillnad på många nivåer, tillsammans med sin ”första-uppställning”, d v s medlemmarna i Sportfront. Maries slogan är: ”Fler insatta vuxna ger färre utsatta barn och unga.”

En målsättning är att kunna nå ännu fler, att locka barn och unga att stanna inom barnidrotten och att ännu fler lockas att ansluta. En förutsättning för detta är en trygg och sund miljö, för alla inblandade!

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

7. OVE ERIKSSON, KISTA SC

Jag nominerar Ove Eriksson i Kista SC. Han har gett ungefär 400 barn i Akalla och Husby fotboll varje år de senaste 40 åren.  Dvs 16 000 idrotts-år i ett område där det verkligen behövs.

Självklart räddar han och Kista SC inte alla. I Augusti mördades en före detta spelare. Han hade först tappat sugen och tränade allt mindre. Killen gled ifrån laget trots att alla försökte få honom kvar. Mordet tog Ove och alla de andra i Kista SC hårt. Alla spelare är Oves barn.

Såna här smällar drabbar dessbättre få idrottsledare i andra delar av landet. Det är imponerande att Ove trots det har orkat fortsätta så länge. Mordet illustrerar också hur oerhört viktigt Oves arbete är.

 

Men Ove är inte i bara fotboll. Han älskar Ishockey och har troligen knutit fler skridskor än någon annan Svensk under sina år som ledare för ”Hockey för Alla” i Husby ishall. Genom hockeyn öppnar han en dörr till folkhemmet.

Dessutom har Ove sett till att det finns boxning, löpning, cricket, innebandy och brasiliansk jiu jutsu i ett område som annars vore en idrottslig mono-kultur.  Ove är också drivande i förenings-sam, en förening för samarbete mellan föreningar i Kista, Husby och Akalla. De senaste åren har han också åkt runt i förskolor för att få barnen att röra på sig mer (och visa personalen hur de kan få barnen att röra på sig mer).

En värdigare pristagare tror jag det är svårt att finna.